Meridionalt flöde

Meridionalt flöde kännetecknas av betydande, dramatiska kurvor och meandrar, vilket står i kontrast till den relativt raka, väst-östliga vägen för zonalt flöde.

Meridionalströmning är förknippad med kraftig blandning av luftmassor. Jetströmmens djupa, vågiga dalar (sydliga sänkor) och åsar (nordliga utbuktningar) gör att kall polarluft kan tränga djupt in i områden på mellersta breddgraderna och omvänt gör att varm tropisk luft kan strömma mot polerna. Detta leder till oförutsägbara och ofta extrema väderhändelser, inklusive betydande temperatursvängningar, intensiva stormar och kraftig nederbörd.

Vädret i samband med meridionalflöden är mycket varierande och kan ändras snabbt. På vintern kan till exempel ett starkt meridionalt flödesmönster föra ett djupt tråg med kall arktisk luft till södra USA, vilket orsakar en osedvanlig köldknäpp. Omvänt kan en stark ås föra med sig en intensiv värmebölja till regioner som Västeuropa. Eftersom vädersystemen rör sig långsammare och kan intensifieras i dessa djupa meandrar, är stora stormar, som norska östern eller snöstormar, vanligare och kan bli allvarligare under meridionalflödet.

Rossby-vågornas roll

Meridionalflödet är direkt relaterat till beteendet hos Rossby-vågor (även kända som planetära vågor), som är storskaliga vågor i atmosfären.

Under perioder med stark meridional strömning har Rossbyvågorna stora amplituder. Detta innebär att deras meandringar är uttalade och djupa, vilket skapar de betydande dalar och åsar som kännetecknar detta flödesmönster. Detta möjliggör en omfattande blandning av varma och kalla luftmassor, vilket leder till varierande väderförhållanden. Den stora amplituden hos dessa vågor gör också att vädersystemen rör sig långsammare och ofta kan de intensifieras.

Omvänt har Rossby-vågorna en liten amplitud under perioder med zonalt flöde, vilket resulterar i en rakare, mindre vågig jetström och stabilare väder.

Vad orsakar meridional strömning?

Flera faktorer bidrar till utvecklingen av meridionala flödesmönster:

• Försvagning av temperaturgradienten mellan polerna och ekvatorn: När temperaturskillnaden mellan polerna och ekvatorn är mindre utpräglad tenderar jetströmmen att försvagas och bli mer instabil. Detta kan leda till att jetströmmen saktar in och utvecklar större, mer uttalade meandrar, vilket leder till meridionalströmning.
• Blockerande mönster: Detta är högtryckssystem som blir nästan stationära i atmosfären och effektivt "blockerar" det normala väst-östliga flödet av vädersystem. Dessa block tvingar jetströmmen att ta en stor, kringgående väg runt dem, vilket skapar ett starkt meridionellt mönster.
• Geografiska särdrag: Stora bergskedjor, som Klippiga bergen eller Himalaya, kan störa zonflödet och framkalla större vågor i jetströmmen.
• Atmosfäriska telekopplingar: Detta är storskaliga klimatmönster på långa avstånd, som t.ex. El Niño-sydliga oscillationen (ENSO) eller den arktiska oscillationen (AO). Förändringar i dessa telekopplingar kan förändra de globala cirkulationsmönstren och påverka frekvensen och styrkan i det meridionala flödet.

Övergången mellan zonal och meridional strömning är en viktig del av väderprognoserna, eftersom den signalerar en förändring i sannolikheten för extrema väderhändelser.